Morgonen började med ett möte på universitetet hos funktionshinderkoordinatorn. Funktionshinder. Känns fortfarande konstigt att säga. "Jag har en funktionsnedsättning som bildar funktionshinder om inte min miljö och aktivitet är anpassad utifrån mina förmågor sedda till funktionsnedsättningen jag lever med." Några funktionshinder lär jag inte ha i studierna utifrån vad universitetet kan erbjuda mig iaf! Var ett bra möte där många bra förslag kom upp och det finns så mycket som går att göra för att anpassa studierna nu när jag har på papper att jag faktiskt har en diagnos  som innebär problematik för mig. 


Några utav åtgärderna för att underlätta var att jag får ha anpassad stol i salarna för föreläsningar och basgrupp = mindre ont i rygg = mindre smärta = mer fokus. Skriva tenta på dator i litet rum med anpassad stol och möjlighet att resa på mig samt förlängd tentamenstid = mindre smärta = mer fokus = mindre stress = chansen att eleminera total kortslutning i skallen. Anteckningshjälp på föreläsningar = mer fokus på föreläsningen och mindre smärta.

Har även starka funderingar på att våga vara mer öppen om mitt tillstånd. Låta lärare och medstudenter förstå varför jag måste ställa mig upp då och då, varför jag kan börja sluddra och tappa ord och varför jag kommer ha mina anpassningar. Men det är bara en tanke än så länge. Dock värd att reflektera över. Det lär bli svårast eftersom jag alltid försökt dölja att jag är sjuk. Kanske en del av acceptansen att våga erkänna? 

Hur som är jag tacksam över vad universitet kan göra för mig. Nu har jag inga anledningar till att misslyckas! 

Funktionshinder

Studier Kommentera

Morgonen började med ett möte på universitetet hos funktionshinderkoordinatorn. Funktionshinder. Känns fortfarande konstigt att säga. "Jag har en funktionsnedsättning som bildar funktionshinder om inte min miljö och aktivitet är anpassad utifrån mina förmågor sedda till funktionsnedsättningen jag lever med." Några funktionshinder lär jag inte ha i studierna utifrån vad universitetet kan erbjuda mig iaf! Var ett bra möte där många bra förslag kom upp och det finns så mycket som går att göra för att anpassa studierna nu när jag har på papper att jag faktiskt har en diagnos  som innebär problematik för mig. 


Några utav åtgärderna för att underlätta var att jag får ha anpassad stol i salarna för föreläsningar och basgrupp = mindre ont i rygg = mindre smärta = mer fokus. Skriva tenta på dator i litet rum med anpassad stol och möjlighet att resa på mig samt förlängd tentamenstid = mindre smärta = mer fokus = mindre stress = chansen att eleminera total kortslutning i skallen. Anteckningshjälp på föreläsningar = mer fokus på föreläsningen och mindre smärta.

Har även starka funderingar på att våga vara mer öppen om mitt tillstånd. Låta lärare och medstudenter förstå varför jag måste ställa mig upp då och då, varför jag kan börja sluddra och tappa ord och varför jag kommer ha mina anpassningar. Men det är bara en tanke än så länge. Dock värd att reflektera över. Det lär bli svårast eftersom jag alltid försökt dölja att jag är sjuk. Kanske en del av acceptansen att våga erkänna? 

Hur som är jag tacksam över vad universitet kan göra för mig. Nu har jag inga anledningar till att misslyckas! 

Hade seminarium idag och efteråt så hade vi individuell återkoppling. Hade samma lärare som på ett seminarium för inte så länge sedan som jag fått göra om några gånger pga att jag inte varit muntligt aktiv nog. Sist så gav jag mig fan på att klara det. Tyckte det kändes okej och blev godkänd med skriftlig återkoppling av den andra närvarande läraren den gången. Idag när jag haft min individuella återkoppling på detta seminarium avslutade läraren med att säga att jag briljerade på förra seminariet och hon visste inte om den andra läraren skrivit ut det nog i bedömningen. Är så glad just nu! Förväntade mig inte alls att få den kommentaren och det känns så bra när en lärare ser när jag lagt allt krut, all energi och vilja på att klara något. Detta har gett mig mer motivation till att verkligen satsa och köra stenhårt med studierna. Känns så bra att ha hittat tillbaka och för något så litet! Jag kan, jag kan vinna över mitt fysiska. Jag kan om jag vill och ger mig fan på det! 

Ikväll blir det att umgås med vänner och bara njuta av min glädje. I morgon tar vi tillvara på motivationen och börjar plugga stenhårt igen. För nu ska jag fixa det! 😍




Positiv

Studier Kommentera
Hade seminarium idag och efteråt så hade vi individuell återkoppling. Hade samma lärare som på ett seminarium för inte så länge sedan som jag fått göra om några gånger pga att jag inte varit muntligt aktiv nog. Sist så gav jag mig fan på att klara det. Tyckte det kändes okej och blev godkänd med skriftlig återkoppling av den andra närvarande läraren den gången. Idag när jag haft min individuella återkoppling på detta seminarium avslutade läraren med att säga att jag briljerade på förra seminariet och hon visste inte om den andra läraren skrivit ut det nog i bedömningen. Är så glad just nu! Förväntade mig inte alls att få den kommentaren och det känns så bra när en lärare ser när jag lagt allt krut, all energi och vilja på att klara något. Detta har gett mig mer motivation till att verkligen satsa och köra stenhårt med studierna. Känns så bra att ha hittat tillbaka och för något så litet! Jag kan, jag kan vinna över mitt fysiska. Jag kan om jag vill och ger mig fan på det! 

Ikväll blir det att umgås med vänner och bara njuta av min glädje. I morgon tar vi tillvara på motivationen och börjar plugga stenhårt igen. För nu ska jag fixa det! 😍




Idag gick jag upp för att gå till sjukgymnasten för att veta att dem avbokat denna tiden också eftersom jag avbokade förra veckan när jag var sjuk. Pratade lite med sjukgymnasten och bokade en ny tid. Sa att jag bara blir sämre, att jag bara kan göra en sak om dagen sen vara däckad en dag för att vila upp mig. Hon bad mig att röra mer på mig så jag inte blir stel, men jag kan inte! Det gör för ont och jag är helt borta i skallen! Gick hem och somnade. Har sovit dåligt också för har haft ont i magen till och från i snart en vecka. Igår skulle jag faktiskt gå och träna när jag vred benet fel och höften hoppade snett, klämde en nerv och benet varken lyssnade utan bara vek sig när jag försökte stå och det värkte. Fick ligga på sidan och konstruera upp det i normalläge med hjälp av kuddar och så värktabletter efter jag knäckt tillbaka det. 

Fick underkänt på en uppgift med kommentarer som "osammanhängande meningar och konstigt språk". Jag minns knappt att jag gjorde den uppgiften. Är helt borta i skallen och minnet påverkas rejällt. Idag börjar jag tveka igen om jag någonsin kommer att klara skolan i detta läge. Orkar knappt upp, är konstant trött och sover jättedåligt, allt värker och det känns som att lederna vuxit ihop. Idag vill jag bara ge upp min utbildning för jag tror inte jag kommer klara den. 

Sen att sjukgymnasten gått från en antaglig diagnos till att säga att jag är stel och bör röra mig mer känns som jag tappat hoppet på sjukvården också. Jag vet inte om jag klarar detta när ingen kan ge mig svar, har inget hopp eller motivation till att blicka framåt till ett funktionellt liv och därför kämpa för det. Läkaren har inte hört av sig fast jag ringde för en månad sedan heller. Känner mig konstant bitter och nere, orkar inte prata eller umgås med någon. Vill bara bli bra och känna motivation till skolan och allt omkring. Någonstans har jag väl hamnat i läget att jag gett upp, att jag inte orkar med något och all energi går åt att försöka hålla god ton och satsa stenhårt på studierna även om den satsningen inte räcker. Allt jag vill är att klara av åtminstone något. Jag vill fixa skolan. I huvudet skulle jag bli en bra arbetsterapeut men kroppen hindrar mig. 



En sådan dag

Smärta Kommentera
Idag gick jag upp för att gå till sjukgymnasten för att veta att dem avbokat denna tiden också eftersom jag avbokade förra veckan när jag var sjuk. Pratade lite med sjukgymnasten och bokade en ny tid. Sa att jag bara blir sämre, att jag bara kan göra en sak om dagen sen vara däckad en dag för att vila upp mig. Hon bad mig att röra mer på mig så jag inte blir stel, men jag kan inte! Det gör för ont och jag är helt borta i skallen! Gick hem och somnade. Har sovit dåligt också för har haft ont i magen till och från i snart en vecka. Igår skulle jag faktiskt gå och träna när jag vred benet fel och höften hoppade snett, klämde en nerv och benet varken lyssnade utan bara vek sig när jag försökte stå och det värkte. Fick ligga på sidan och konstruera upp det i normalläge med hjälp av kuddar och så värktabletter efter jag knäckt tillbaka det. 

Fick underkänt på en uppgift med kommentarer som "osammanhängande meningar och konstigt språk". Jag minns knappt att jag gjorde den uppgiften. Är helt borta i skallen och minnet påverkas rejällt. Idag börjar jag tveka igen om jag någonsin kommer att klara skolan i detta läge. Orkar knappt upp, är konstant trött och sover jättedåligt, allt värker och det känns som att lederna vuxit ihop. Idag vill jag bara ge upp min utbildning för jag tror inte jag kommer klara den. 

Sen att sjukgymnasten gått från en antaglig diagnos till att säga att jag är stel och bör röra mig mer känns som jag tappat hoppet på sjukvården också. Jag vet inte om jag klarar detta när ingen kan ge mig svar, har inget hopp eller motivation till att blicka framåt till ett funktionellt liv och därför kämpa för det. Läkaren har inte hört av sig fast jag ringde för en månad sedan heller. Känner mig konstant bitter och nere, orkar inte prata eller umgås med någon. Vill bara bli bra och känna motivation till skolan och allt omkring. Någonstans har jag väl hamnat i läget att jag gett upp, att jag inte orkar med något och all energi går åt att försöka hålla god ton och satsa stenhårt på studierna även om den satsningen inte räcker. Allt jag vill är att klara av åtminstone något. Jag vill fixa skolan. I huvudet skulle jag bli en bra arbetsterapeut men kroppen hindrar mig.