Var tillbaka på smärt- och rehabenheten igår och pratade med läkaren. Min pojkvän var med mig vilket gjorde mig modigare. Jag vet inte vad som blev fel i kommunikationen men fick förklara för henne (för tredje gången av tre) att man inte kan vara ledig från studierna i 10 veckor utan då måste man gå om. Efter en hel del tror jag hon förstod och att jag redan tagtit studieupphåll pga diagnosen, smärtan och nedstämdheten. Sen att försöka få ett läkarintyg tog också en hel del kraft tills alla blivit irriterade. Ett läkarintyg behövs till skolan, jobb, försäkring och försäkringskassan m.m m.m och vi undrade om vi skulle få något läkarintyg av henne och hur vi skulle få det medan hon började prata om att hon inte kunde garantera att jag ens kunde slutföra mina studier. Det tog sin lilla tid men till slut kom vi fram till att hon ska skicka hem läkarintyg. 
 
Det som gjorde mig fly förbannad var när läkaren sa "nu när du är ledig under hösten.." då så sa jag ifrån ordentligt. För mig är att vara ledig det man är på helgen, en fri jobbdag, semester, kanske en resa men framför allt det man gör när man inte pluggar/jobbar för att slappna av och ta tag i saker man inte hinner annars, ha kul och njuta av livet. Att bli tvingad till en sjukskrivning, att bli tvingad till en insikt att man inte längre klarar av att jobba och plugga är inte avslappnande och skönt. Det är inte ledighet det är ångest. För mig är en sjukskrivning en ångest, en ovishet för framtiden och ett misslyckande för att jag inte kan bidra till något i samhället. Jag sa detta till henne men hon envisades med att säga "ledig" gång på gång efter det iaf. 
 
Till hösten kommer jag få gå intensivrehabiliteringen på 10 veckor samt om tid finns innan träffa fysioterapeut, psykolog och arbetsterapeut. Antagligen börjar allt i oktober och tills dess får jag försöka träna upp min kropp, hitta något meningsfullt att göra med livet som jag klarar av och bara vila och hitta mig själv i allt detta. Har en dröm jag haft så länge, kanske går den att uppfylla nu. Får kolla upp möjligheterna. Men efter det jobbiga besöket så fick vi fram det vi ville, läkarintyg och intensivrehabilitering.
 
 

Sjukskriven

Vårdbesök Kommentera
Var tillbaka på smärt- och rehabenheten igår och pratade med läkaren. Min pojkvän var med mig vilket gjorde mig modigare. Jag vet inte vad som blev fel i kommunikationen men fick förklara för henne (för tredje gången av tre) att man inte kan vara ledig från studierna i 10 veckor utan då måste man gå om. Efter en hel del tror jag hon förstod och att jag redan tagtit studieupphåll pga diagnosen, smärtan och nedstämdheten. Sen att försöka få ett läkarintyg tog också en hel del kraft tills alla blivit irriterade. Ett läkarintyg behövs till skolan, jobb, försäkring och försäkringskassan m.m m.m och vi undrade om vi skulle få något läkarintyg av henne och hur vi skulle få det medan hon började prata om att hon inte kunde garantera att jag ens kunde slutföra mina studier. Det tog sin lilla tid men till slut kom vi fram till att hon ska skicka hem läkarintyg. 
 
Det som gjorde mig fly förbannad var när läkaren sa "nu när du är ledig under hösten.." då så sa jag ifrån ordentligt. För mig är att vara ledig det man är på helgen, en fri jobbdag, semester, kanske en resa men framför allt det man gör när man inte pluggar/jobbar för att slappna av och ta tag i saker man inte hinner annars, ha kul och njuta av livet. Att bli tvingad till en sjukskrivning, att bli tvingad till en insikt att man inte längre klarar av att jobba och plugga är inte avslappnande och skönt. Det är inte ledighet det är ångest. För mig är en sjukskrivning en ångest, en ovishet för framtiden och ett misslyckande för att jag inte kan bidra till något i samhället. Jag sa detta till henne men hon envisades med att säga "ledig" gång på gång efter det iaf. 
 
Till hösten kommer jag få gå intensivrehabiliteringen på 10 veckor samt om tid finns innan träffa fysioterapeut, psykolog och arbetsterapeut. Antagligen börjar allt i oktober och tills dess får jag försöka träna upp min kropp, hitta något meningsfullt att göra med livet som jag klarar av och bara vila och hitta mig själv i allt detta. Har en dröm jag haft så länge, kanske går den att uppfylla nu. Får kolla upp möjligheterna. Men efter det jobbiga besöket så fick vi fram det vi ville, läkarintyg och intensivrehabilitering.