Stark med livet

Var ett tag sedan jag skrev. Man kanske skulle kunna tro att jag har all tid i världen som sjukskriven men knappast! Allt tar dubbelt så lång tid och massa vila mellan varje sak så en i planerad sak om dagen har jag haft som mål för att göra mer än bara vila. Samtidigt som jag gör allt man ska för att bli bättre så blir jag sämre dagligen. Min rehabilitering på smärt och rehab kliniken börjar på måndag och allt är kaos inför det med intyg, FK, besök, formulär och så mycket mer.

Tror jag hamnat i första stadiet utav acceptans, även om jag inte accepterat mitt liv och min kroniska diagnos ännu. Inför allt jag gör ställer jag mig frågan "ger detta mig någon energi eller tar det energi?" Om svaret är att det ger energi så kommer följdfrågan "fysiskt eller psykiskt?" Saker som att träffa vänner det tar mycket fysisk energi, men ger psykisk energi som på sikt ger mig kraft att hålla humöret uppe och orka den fysiska biten. Att gå till gymmet ger kortsiktigt psykisk energi och på sikt fysisk ork och kraft. Liknande med stallet. Det tar fysisk energi men jag mår så bra psykiskt efter att få ha umgåtts kring hästarna. Att vila ger fysisk energi men påverkar den psykiska negativt.

Vad jag än gör är det ett val som numera tar energi på något sätt. Energi som jag tidigare tog för givet.