Efter att ha legat däckad i nästan en vecka är jag typ på benen igen. Hostar som en galning och låter som en gammal rökkärring. Men jag är levande och kan göra saker igen. Har tagit tag i några lösa trådar och samlat kraft tillräckligt länge för att slå emot sjukvården i en till impulsattack. Så nu har jag begärt ut mer journaler. Denna gång från BUP. Det var mamma som tipsade om det, om nu läkarna ska spela kortet "psykiskt sjuk" och blanda in ärr och ångest så kan dem få journaler och utlåtanden från när jag blev utskriven från BUP (och innan jag blev utskriven därifrån hade jag gått ifrån självskadebeteendet). Så läkare och psykolog, alla journaler från sista tiden där är begärda. Och då släppte dem faktiskt iväg mig - inte något ivägskickande till Capio eller ens rekommendation att jag skulle dit direkt. Så någonstans har dem ju klassat mig som relativt stabil, stabil nog att klara mig själv iaf.
Väntar även på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Räknade på det och det har gått snart 3 månader sedan dem sa att dem skulle höra av sig med en tid. Nu är jag sur. Jag ska ha en tid. Jag ska ha en utredning. Och det är snart för utan värktabletter är jag grinig och väldigt smärtpåverkad men tar jag värktabletter får jag ligga och vrida mig i magsmärtor istället. Har hört att man inte ska ta värktabletter för ofta under längre tid, tror 1,5 år räknas som relativt lång tid.. Så inte konstigt om jag fått konsekvenser och mer smärta och immunitet mot alla tabletter jag stoppar i mig!
