Ibland är det lätt att grotta ner sig i det negativa. Även om jag har som motto att ur allt dåligt så kommer någonting bra, även fast man kanske inte ser det just då. Har ännu inte skrivit och förklarat vad jag har blivit diagnotiserad med, anledningen är för att jag själv inte har full koll ännu men ju mer jag får grepp om det själv så ska jag förklara. Några saker vet jag om diagnosen som är kopplade till mitt liv idag. Tänkte att jag skulle skriva ut några av dem positiva sakerna som syndromet medfört på mig.

💎 Min hud är som silke
💎 Med dåligt läkkött får jag använda min samling av disneymönstrade plåster
💎 Jag vet hur man sätter tillbaka varje led i kroppen
💎 Är så vig att jag kan gå ner i brygga och folk kollar konstigt på mig när jag stretchar på gymmet med fötterna bakom huvudet
💎 Mitt partytrick är att dra skuldrorna ur led så pass att jag kan klämma fast ett papper mellan dem
💎 Jag ser ut som en grym boxare med mina handortoser och med ryggortosen liknar jag badass Lara Croft
💎 Får ha färgglad tejp över hela kroppen så att jag blir glad av att kolla på mig själv
💎 Är berättigad att sova i ett kuddfort med kuddar ÖVERALLT för att avlasta smärtan
💎 Behöver aldrig ha dåligt samvete om jag behöver lite extra sömn
💎 Kan alla innehållsförteckningar på värktabletter utantill
💎 Mitt hår och mina naglar är starka och friska av alla extra kosttillskott jag måste ta
💎 Att ha hjärndimma gör att jag aldrig behöver köpa alkohol, för det känns som att man alltid är full
💎 Har äntligen hittat något att samla på, blåmärken (efter ett tag blir det sådan fin färg!)
💎 Behöver aldrig ha dåligt samvete med att välja hemmakväll före utekväll
💎 Är man mycket sängliggande så kommer pojkvännen och myser med en lite extra
💎 Det är okej att skippa smink och ha knut i håret
💎 Får fortsätta pyssla massa för att bibehålla handfunktionen
💎 Slipper nästan alltid disken, killen orkar inte ha mig gnällande när jag diskar och stukar händerna
💎 Jag har en anledning till varför jag är så klumpig och går in i väggar, ramlar ur sängar och snubblar på min fötter


Detta var några saker som är positiva med diagnosen, för det är väl det allt handlar om #staypositive? 😃

Fördelar med hypermobilitetssyndrom

Vardag Kommentera

Ibland är det lätt att grotta ner sig i det negativa. Även om jag har som motto att ur allt dåligt så kommer någonting bra, även fast man kanske inte ser det just då. Har ännu inte skrivit och förklarat vad jag har blivit diagnotiserad med, anledningen är för att jag själv inte har full koll ännu men ju mer jag får grepp om det själv så ska jag förklara. Några saker vet jag om diagnosen som är kopplade till mitt liv idag. Tänkte att jag skulle skriva ut några av dem positiva sakerna som syndromet medfört på mig.

💎 Min hud är som silke
💎 Med dåligt läkkött får jag använda min samling av disneymönstrade plåster
💎 Jag vet hur man sätter tillbaka varje led i kroppen
💎 Är så vig att jag kan gå ner i brygga och folk kollar konstigt på mig när jag stretchar på gymmet med fötterna bakom huvudet
💎 Mitt partytrick är att dra skuldrorna ur led så pass att jag kan klämma fast ett papper mellan dem
💎 Jag ser ut som en grym boxare med mina handortoser och med ryggortosen liknar jag badass Lara Croft
💎 Får ha färgglad tejp över hela kroppen så att jag blir glad av att kolla på mig själv
💎 Är berättigad att sova i ett kuddfort med kuddar ÖVERALLT för att avlasta smärtan
💎 Behöver aldrig ha dåligt samvete om jag behöver lite extra sömn
💎 Kan alla innehållsförteckningar på värktabletter utantill
💎 Mitt hår och mina naglar är starka och friska av alla extra kosttillskott jag måste ta
💎 Att ha hjärndimma gör att jag aldrig behöver köpa alkohol, för det känns som att man alltid är full
💎 Har äntligen hittat något att samla på, blåmärken (efter ett tag blir det sådan fin färg!)
💎 Behöver aldrig ha dåligt samvete med att välja hemmakväll före utekväll
💎 Är man mycket sängliggande så kommer pojkvännen och myser med en lite extra
💎 Det är okej att skippa smink och ha knut i håret
💎 Får fortsätta pyssla massa för att bibehålla handfunktionen
💎 Slipper nästan alltid disken, killen orkar inte ha mig gnällande när jag diskar och stukar händerna
💎 Jag har en anledning till varför jag är så klumpig och går in i väggar, ramlar ur sängar och snubblar på min fötter


Detta var några saker som är positiva med diagnosen, för det är väl det allt handlar om #staypositive? 😃

Egentligen ser jag mig som en väldigt svag person. Min stackars sambo har nog upplevt 10 olika flickvänner under senaste två dygnen. Sidorna som visats mest är förtvivlan, sorg och ilska. Men samtidigt så sa läkaren att jag ska vara glad om jag ens kan träna och med dem orden har min envishet dragit igång och jag tränar hela kroppen två gånger i veckan och har redan upptäckt mer småmuskler i kroppen. Jag kan inte längre dra ut skulderbladen från ryggen utan dem sitter kvar där dem ska. Nog att jag fått sänka alla vikter och kör så lätt att jag inte har fått träningsvärk ännu. Men jag höjer något varje gång och börjar komma tillbaka. Vill hellre börja lugnt och bli seg i musklerna än snabbt bli stark för stunden.

När jag kom hem idag valde jag att inte åka till gymmet och låg i sängen och deppade, enda tills en vän berättade att han mådde dåligt. Det fick mig att vakna ur sorgen, vilja finnas stark och hjälpa där istället för att drunkna i självömkan. Jag steg upp, tog mig till gymmet och körde på och kom ut därifrån starkare och gladare psykiskt.

Det fick mig att inse mer än tidigare, jag kommer inte alltid vara stark, men det behöver inte vara en svaghet. Det är mänskligt. Jag kommer falla, jag kommer ha dagar som är ofattbart tuffa och olidliga. Men jag kommer lära mig saker av det, jag kommer bara bli starkare. Även om jag varit väldigt negativ stundtals i bloggen och bara spytt galla på allt så finns det ljusa stunder också. Jag kommer ha tunga stunder som syns i bloggen och jag ber om ursäkt för det. Men jag måste få ur mig allt ibland och det behövs komma ut mer när det är tugnt och bra dagar njuter jag mer av än behöver skriva av mig om. För att bli starkare. För att kunna hjälpa andra som förr. För att orka igenom dem tuffaste stunderna. För ingen klarar allt, inte ens jag, även om jag gärna vill tro det ibland.

Styrka eller svaghet

Tankar Kommentera

Egentligen ser jag mig som en väldigt svag person. Min stackars sambo har nog upplevt 10 olika flickvänner under senaste två dygnen. Sidorna som visats mest är förtvivlan, sorg och ilska. Men samtidigt så sa läkaren att jag ska vara glad om jag ens kan träna och med dem orden har min envishet dragit igång och jag tränar hela kroppen två gånger i veckan och har redan upptäckt mer småmuskler i kroppen. Jag kan inte längre dra ut skulderbladen från ryggen utan dem sitter kvar där dem ska. Nog att jag fått sänka alla vikter och kör så lätt att jag inte har fått träningsvärk ännu. Men jag höjer något varje gång och börjar komma tillbaka. Vill hellre börja lugnt och bli seg i musklerna än snabbt bli stark för stunden.

När jag kom hem idag valde jag att inte åka till gymmet och låg i sängen och deppade, enda tills en vän berättade att han mådde dåligt. Det fick mig att vakna ur sorgen, vilja finnas stark och hjälpa där istället för att drunkna i självömkan. Jag steg upp, tog mig till gymmet och körde på och kom ut därifrån starkare och gladare psykiskt.

Det fick mig att inse mer än tidigare, jag kommer inte alltid vara stark, men det behöver inte vara en svaghet. Det är mänskligt. Jag kommer falla, jag kommer ha dagar som är ofattbart tuffa och olidliga. Men jag kommer lära mig saker av det, jag kommer bara bli starkare. Även om jag varit väldigt negativ stundtals i bloggen och bara spytt galla på allt så finns det ljusa stunder också. Jag kommer ha tunga stunder som syns i bloggen och jag ber om ursäkt för det. Men jag måste få ur mig allt ibland och det behövs komma ut mer när det är tugnt och bra dagar njuter jag mer av än behöver skriva av mig om. För att bli starkare. För att kunna hjälpa andra som förr. För att orka igenom dem tuffaste stunderna. För ingen klarar allt, inte ens jag, även om jag gärna vill tro det ibland.

Idag är en sådan dag jag bara biter mig i läppen för att inte gråta på jobbet varje gång tankarna om allt kommer upp. Det gör sig hela tiden påmindt genom att värka i knän och handleder efter att ha simmat i två timmar med brukare och dragit lite för tunga rullstolar. Jag vill tillbaka till mitt förra jobb, i Söderköping med alla underbara kollegor men det gör ont att veta att jag inte ens klarar detta som är lättare så jag kommer aldrig klara det arbetet. Jag trivdes så bra. Fick ta det jobbiga beslutet att säga upp mig från alla extratimmar i framtiden också idag. Det är tungt att behöva inse allt jag får offra, ge upp för att jag inte längre kan. Att få diagnosen var en käftsmäll fast jag visste det innerst inne bakom all förnekelse. Utan diagnosen så hade jag hoppet att jag kanske bara inbillat mig allt, drömt ihop, fått för mig och att det skulle ge med sig snart. Med diagnosen var det som att få hoppet bortslitet och få en bekräftelse på att kroppen är förstörd och bara kommer bli värre. Jag vill inte detta. Önskar inte ens min värsta fiende denna skit. Vill bara vara frisk och hel igen.

Det börjar komma ikapp

Tankar Kommentera

Idag är en sådan dag jag bara biter mig i läppen för att inte gråta på jobbet varje gång tankarna om allt kommer upp. Det gör sig hela tiden påmindt genom att värka i knän och handleder efter att ha simmat i två timmar med brukare och dragit lite för tunga rullstolar. Jag vill tillbaka till mitt förra jobb, i Söderköping med alla underbara kollegor men det gör ont att veta att jag inte ens klarar detta som är lättare så jag kommer aldrig klara det arbetet. Jag trivdes så bra. Fick ta det jobbiga beslutet att säga upp mig från alla extratimmar i framtiden också idag. Det är tungt att behöva inse allt jag får offra, ge upp för att jag inte längre kan. Att få diagnosen var en käftsmäll fast jag visste det innerst inne bakom all förnekelse. Utan diagnosen så hade jag hoppet att jag kanske bara inbillat mig allt, drömt ihop, fått för mig och att det skulle ge med sig snart. Med diagnosen var det som att få hoppet bortslitet och få en bekräftelse på att kroppen är förstörd och bara kommer bli värre. Jag vill inte detta. Önskar inte ens min värsta fiende denna skit. Vill bara vara frisk och hel igen.