Härom natten hade jag besök. När jag låg i hög feber och mådde riktigt dåligt och somnade till och från. En gång när jag somnade till så drömde jag något som kändes så verkligt. Satt i ett kök, allt var vitt och det fanns ett bord med två stolar och ett fönster ovanför, bara så man kunde se himlen med tunna moln på. Jag satt i det köket och fikade med någon, jag fikade med mormor. Vi åt wienerbröd, sådana hon gillade men jag alltid tyckte var för torra och smuliga. Vi pratade, skrattade och hon berättade att hon blivit stolt över mig och hur långt jag tagit mig i livet. Hon bad om att få hälsa på mig i nya lägenheten innan hon gav mig en kram och jag vaknade.
Det var så skönt att få ha den drömmen eftersom hon alltid finns med mig efter alla år. I början tror jag inte att hon var glad på mig heller eftersom mitt självskadebeteende eskalerade rejällt när hon gick bort. Så skönt att veta att hon är stolt över mig idag, även om det var en dröm så tar jag åt mig utav det.
