Stark med livet

Detta är jobbigt att erkänna, minst sagt för att jag inte ville att det skulle bli så här och dels för att jag vet vilka som läser bloggen. Jag vill inte framstå som en dålig flickvän och människa. Vill inte få det att låta som att jag utnyttjar min pojkvän, för det är det sista jag skulle göra. Men sitsen jag satt min pojkvän i med min hälsa är inte alltid okomplicerad. Han får stundtals vara som en personlig assistent åt mig. Han gör allt för mig. Den mest underbara människan jag träffat och så genomsnäll. Vet inte hur många gånger jag gråtit av smärta och han sitter snyftande bredvid och frågar vad han kan göra och att han önskar att han kunde ta smärtan ifrån mig. Han lyssnar på mitt gnäll, mitt gråt och mitt kvidande av smärta. Inte en endaste gång har han bett mig att skärpa till mig, att sluta gnälla, att sluta gråta eller ta tag i saker. Inte en endaste gång. Han har suttit med och genomlidit allt med mig. 

 

Känner mig som en hemsk människa för att jag utsätter honom för detta. Hur han får se mig så svag och dålig och hur mycket han får ta hand om mig. Kan jag inte diska så gör han det, kan jag inte laga mat så gör han det, kan jag inte koncentrera mig på studierna sätter han sig ner och hjälper mig koncentrera mig, kan jag inte gå rakt stöttar han mig, kan jag inte köra bil gör han det. Han gör verkligen allt för mig och stöttar mig genom allt.

 

Jag försöker ge tillbaka så mycket jag bara kan. När jag mår bra vill jag gärna ha maten klar när han kommer hem, städa i ordning om han inte hinner hos honom, lyssna, finnas och ta hand om honom på alla möjliga sätt jag kan. Så fort jag mår okej ger jag honom allt. Jag vill ge tillbaka, jag vill ha det ömsesidigt även om det är svårt eftersom att jag tyvärr är krävande. Han är min klippa men jag önskar bara att jag inte behövde lastade honom så mycket. Tror inte det är många som stannar så som han gör i denna situation. Fortfarande känner jag mig så oerhört tacksam och kär i den killen. Kan krama honom hårdare intill mig om nätterna när jag tänker på att han är min, min pojkvän och han har valt mig som sin flickvän. Är så oerhört tacksam över att ha honom och det är inte tacksamhet över allt han gör utan kärleken han visar mig, hur jag känner mig med honom och hur lycklig jag är med honom vid min sida. Han är den jag kan blicka framåt med. Vi bråkar inte, jag behöver inte oroa mig för om vi kommer vara tillsammans i morgon eller att någon annan skulle komma emellan oss. 

 

Han är min pojkvän som får ta personlig assistent rollen stundtals. Det är jag tacksam över. Men det jag värderar högst är när jag är duglig i kroppen och vi kan göra saker tillsammans. Laga mat ihop, gå och dansa tillsammans eller bara kolla film och mysa. Det är det jag älskar mer än när han gör saker för mig. Ömsesidigt är målet och jag kämpar för det. För denna relation värderar jag högt. Denna kille värderar jag högt. Denna kille älskar jag med hela mitt hjärta. Hur trasig jag än är finns det alltid tid och plats för kärlek i kroppen. ♥