Stark med livet

Nog att det var väntat men det tog fruktansvärt hårt ändå. Visste inte vad jag hade att vänta på besöket på smärtkliniken men en utredning gjordes. Diagnosen Hypermobilitetssyndrom (HMS) ställdes. Det är i princip samma sak som Ehler-Danlos Syndrom (EDS) men jag "uppfyllde inte kriteriet" med huden som endast kunde dras ut 4 cm från kroppen. Det läkaren även sa var att detta är ärftligt. Vill jag skaffa barn är det 50% chans att jag ger det vidare till barnet och väldigt stor chans att jag även utvecklar fibromyalgi och blir mycket sämre. Det är något jag måste ställa mig till om jag ska skaffa familj eller inte i framtiden. För hur snällt är det att ge någon denna skit jag inte ens vill ge min värsta fiende? Just nu känns allt fruktansvärt tungt och solglasögonen åker inte av innan jag hunnit sminka om mina nu svarta ögon. Jag ska bestämma mig för hur jag vill gå vidare, med medicin som inte botar men kanske kanske kan lindra lite av smärtan eller rehabilitering som gör att jag måste ta studieuppehåll eftersom det är på heltid i 10 veckor. Just nu vill jag helst bara gå och lägga mig under täcket och vakna upp för att inse att senaste två åren bara varit en lång mardröm.